den här jäkla sorgen..
När ska det sluta göra så ont att inte ha pappa kvar ? Jag är väldigt låg och pallar knappt att vara mamma, vän eller partner.
Jag är alltid trött, gråter för nästan ingenting.. känner mig så jäkla ensam i allt.
Pratat med pappas läkare 3 gånger sen förra året, men det känns inte som om jag kommer någon vart där heller. Kanske är lika bra att lägga ner allting. Jag tänker bara att jag skulle ha löst problemet, att jag skulle sett till att han skulle ha överlevt. Att jag inte ka klara mig utan honom, jag känner hur jag bara försvinner och försvinner mer ner i jorden och jag går bara och tuggar..
Att känna sig så ensam med all sorg, allting med caitlin och sen allt runtomkring som händer.
Det var inte så länge sen jag fick höra att jag var en dålig mamma, att jag inte gjorde allting för mina barn. Att få käftsmäll gång på gång så ger man fan upp.
Igår somnade tiffen in också, hon var riktigt dålig :(
Men att kunna hantera allting är då inte lätt. 
