Väntan på tåg.

Väntar på tåget hemåt nu och jag känner mig orolig och nervös på samma gång. En känsla som troligen kommer äta upp mig innefrån å ut.

jag vet också att jag har mitt första samtal med psykologen på tisdagseftermiddag och jag är lika nervös för det. Känslan om alla saker som händer i mitt liv just nu, alla jag vill säga tack så mycket! Du/ni förstörde mitt liv och allt påverkar mig så sjukt mycket.  Jag känner ibland andras blickar när det gäller det som händer runt omkring  mig eller de som jag känner, den hemska stressen och känslan och klumpen i magen som kommer när jag försöker sova på natten eller då jag känner det hemska trycket över bröstet och att jag inte nästan orkar mer för att jag känner mig inte betrodd eller att de som händer bland de bekanta och att jag ska kunna göra något åt det. Vad ska jag göra? Ringa och tala om för dem som håller på att säga tack för ni har förstört mitt liv? Tack för att era handlingar påverkar inte bara er utan mig också? 

Jag skäms inte att tala om att det är så illa att jag är nära på att gå in i väggen och jag behöver den hjälpen  hos en psykolog  som kanske kan hjälpa mig på rätt spår igen. Och inte behöva känna att jag inte alls klarar av detta. De påverkar inte mitt jobb utan det påverkar min hälsa och välmående, därför så åkte jag in för att se en bio själv, ta tid för mig själv och inte tänka så mycket.  Men ändå kommer tankarna tillbaka  och äter upp mig innefrån och kanske är lite därför jag har svårt att sova på nätterna med. Att jag tänker för mycket och sådär. 

Jag tänkte också träna med en kompis idag, men jag klarade inte av det idag. Träningsvärk  där jag knappt kan gå eller sätta mig xD och sen för att jag inte riktigt mår så bra. Men fredag ska jag träna igen med den kompisen ^^ 

Just nu vill jag rymma tillbaka till dehär ❤ inte alls behöva tänka,känna eller veta vad som händer på hemmaplan. Nog för att jag saknar djuren när man är borta! Men rymma bort från verkligheten en gång till vore något ✌

Jag undrar vilken sorts psykolog jag kommer få möta på tisdag, det är lite skrämmande när man möter en person för första gången ! Jag vet inte riktigt vem jag kan tala med om detta riktigt heller. Jag vet inte heller om jag är en skam för vissa eller om jag är bra som tar tag i det ✌ 


Men just nu ska jag inte försöka tänka mer på det utan att jag ska försöka ta mig igenom kvällen/natten mot mina tankar.