1 maj och börjar närma sig den 29 maj 2020
Allt har varit så fruktansvärt jobbigt sen i början på april. Pappa har blivit allt sämre och sämre. Och sista gången åkte han in den 27 april 2020.
Då hade han svårt med andningen och jag fick inte prata med honom elller träffa honom. Han orkade inte prata i telefon.
30 april så ringer sjukhuset och talar om att nu handlar det bara om dagar kvar. Vi åkte in, tog farväl av pappa. Jag är så glad över att jag fick säga hejdå och samma med Nate, nu förstår jag också vad folk menade med att jag såg död ut. Eller grå ut.
Pappa hörde man knappt rösten på och han va så slut. Jag ångrar inte en minut att jag kramade om pappa.
Mellan 07 och 08 1a maj 2020 så somnade pappa in, jag har nog aldrig känt sån smärta som jag kände nu, eller känner.
Mår bara så fruktansvärt dåligt så jag vill inte att detta ska vara sant. Jag gråter inte ofta för det, men kvällarna är värst, och när nate vill ringa morfar, vad ska jag säga? Säger hela tiden att morfar är död och bor uppe i himmelen. Men mer då?
Känner mig så tom och värst av allt då man vill ringa pappa.. Vi hade daglig kontakt... och nu är den borta!
På fredag är det begravning, hur ska jag hantera det? Och kommer jag klara av de ? Det känns så slutgiltigt, försöker tänka på att han slipper ha ont nu och inte behöver pinas
Jag saknar dig pappa och jag älskar dig.
