3 månader sen
Nu är det 3 månader sen och 1 dag sen jag fick prata och se pappa i livet. Jag känner mig så jäkla dum i huvudet och får inte in saker längre länns det som. Jag har nog aldrig riktigt förstått att pappa är borta. Att jag aldrig kommer att få se honom igen.
Jag vet inte varför jag känner mig så nere, men jag gör det. Jag saknar pappa varje dag, önskar att jag inte behövde vara själv utan att han är med som man kan ringa till.
Jag hatar att han fick cancer, jag hatar att de va den elakartad jäkla skitcancer som tog min pappa. Jag hatar att vi fick behöva planera en begravning som egentligen inte skulle hända fören du hade levt klart och fått dö av ålderdom.
Jag saknar dig pappa ❤
