11 dagar på sjukhus och massa skit

2 september åkte vi in på sjukhus, vi låg inne där så sjukt länge och det var 11 dagar som vi behövde ligga inne för att vår älskade dotter skulle bli frisk och även kunna klara av att kunna slippa allergisk reaktion. Hon tål inte Parfymerat sköljmedel eller tvättmedel, så nu måste alla som ska vara med Caitlin och faktiskt tänka på henne då hon blir så fruktansvärt dålig.
 
Men jag kände att läkaren inte lyssnade och inte tog mig på allvar och samma med en del sjuksköterskor och undersköterskor som hämtade läkaren när hon hade epelepsianfall. Att känna det att man inte blir betrodd för såna saker gillar jag inte. 
Men de kommer inte att vara lika roligt om vi kommer behöva åka in fler gånger och jag hoppas vi får hem utrustning så vi kan vårda henne i hemmet och bara åka in om vi behöver.
 
Nu ska Caitlin få en ny resurs på dagis, och hon kommer i morgon och jag hoppas på att det blir lika bra som det har låtit, men jag som vanligt är nervös och jag tror väl att det kommer bli mycket bättre och kanske inte lika mycket frånvaro som har varit på senaste tiden.
'
Jag har också haft det väldigt tufft med mitt mående och att det närmar sig men Caitlins födelsedag, jag vill inte ha den ångesten jag har och jag hoppas på att det blir bättre efter min KBT behandling. Jag vill bara känna att det är positiva saker som jag kommer kunna känna sen.
 
Men jag ska ta dos 4 utav covid på tisdag och sen har jag även min KBT då också, så det blir många saker  denna vecka plus att vi ska ha kalas för Caitilin på lördag.  Önska mig lycka till att hinna med allting som jag ska hinna med. 
 
Men nu ska jag sova med min man för i morgon blir det dagis för ungarna och jag ska städa och baka.