Söndag igen
Veckorna går så fort nu mer och jag vet inte riktigt vart jag ska börja, jag sakanr att kunna vara mer mig själv och inte vara trött hela tiden. Jag hatar att må såhär, att känna att man måste göra olika saker för att orka saker.
Jag har klippt gräset och det tog sån tid, jag försökte orka vara ute lite med nate utan nästan ingenting att vara ute. Saknar att ha mer ork och jag ska träffa läkaren i morgon och jag är så orolig över va de kommer säga om medicinering osv.
Ungarna ska gå på dagis i veckan och jag har en massa sjukhusbesök, alla dagar utom onsdag har jag besök. Caitlin ska röntga höfterna på tisdag, jag ska till läkaren i morgon, på torsdag är det psykologen och sen är det psykolog för att vi ska utreda om lilleman har adhd, och det är lite mycket just nu och vet inte på vilka alla plan vi ska hinna med alla saker i vår lilla familj. Med råge på allt med mitt mående, Robbin jobbar heltid och sjukhusbesöken med C som bara blir fler och fler känns det som. Nate kommer också behöva mer stöd och jag ska försöka göra allt i min makt att nate ska få känna att han får allt han behöver. Jag känner mig som en hemsk mamma och jag vet inte mer vad jag ska göra, båda ungarna behöver vara på dagis för att de behöver rutinerna och jag kanske ska försöka återhämta mig, men det känns inte som om jag gör det någonsin.
Nu i helgen bad mamma mig leta fram kort på en vän till mamma i pappa och mammas fotoalbum, och såg alla bilder på pappa, men usch vad jag saknar honom. Det gör fortfarande så ont och man känner också hur mkt man saknar annamika också för den delen. Det är galet att 2020 var ett jäkla skitår och att jag fick gå på tre begravningar två stycken som stod mig så nära och den tredje inte lika nära men ville stötta mina kusiner och min farbror.
Men vad ska jag mer säga då? Jag är lite orolig om jag inte kommer få bli sjukskriven igen och hur jag ska palla att gå tillbaka på mina procent på en gång. Det är något som skrämmer mig något enormt och jag önskar bara att jag slipper denna smärta.
Det går fort och man tycker att det inte kan bli så mycket annat. Vet inte själv längre.
