fyfan va jag saknar pappa đđ
Jag trodde tiden skulle bli bÀttre med tiden med pappa.
Just nu vet jag knappt sjÀlv hur jag ska kÀnna lÀngre gÀllande pappa.
Jag Àr till mesta dels ledsen för att jag saknar honom sÄ mycket. Det kÀnns som om nÄgot fattas inom mig. Jag har kollat igenom massa bilder pÄ pappa och Nate. Jag önskar lite att jag tog mer bilder pÄ dem.
Blev ledsen och har tÀnkt pÄ att allt jag inte hann göra med pappa.
Tiden att visa att jag har lÀrt mig att steka pannkakor, eller att ungarna har lÀrt sig nya saker.
Varför ska livet vara sÄ jÀkla orÀttvist? Varför kan man inte ha livet lÀttare? 
Man önskar ju att pappa alltid skulle finnas hÀr, att han lever och fÄr vara frisk.
Just nu sÄ vet jag inte vem jag Àr och hur jag ska mÄ med allt skit, det har varit sÄ otroligt mycket tuffare Àn jag trott.
Det Àr verkligen att man inte kan förstÄ hur mycket man kan sakna pappa. Det Àr hemskt!
Jag Ă€r glad att jag hade honom som pappaâ€
