Helgen som varit.
Det har varit en bra helg, jag är bara lite förvirrad inför skolan i morgon, det är så mycket som har gått så fort nu! Menar jag börjar snart min andra kurs denna terminen! Eller ja, om 5 veckor, men ändå.. Det går för fort allting! Snart är man ju klar med att ha pluggat, vilket innebär att jag snart kommer att kunna börja jobba, köpa hus och bara leva underbart liv med robbin och djuren samt med mina vänner.
Jag har suttit och tänkt lite, och jag pratade med en person som säger att jag inte skulle klara mig att vara utan robbin en hel helg. Men varför ska jag inte kunna mig klara mig utan honom? Menar visst i början när vi va tillsammans så va de svårt, men nu, man måste ju kunna vara i från varandra i bland för att man ska kunna sakna. fick en gång höra att man ska inte bara vara med pojkvän/flickvännen jämt för att vännerna består medan pojkvän/flickvän kommer och går.. Men tror de då menade att man ska vara rädd om de vännerna man har, och inte glömma bort dem bara för att man har kille/tjej. blev bara så irriterad på att människor som inte känner mig så bra säger saker till mig att jag inte klarar mig utan robbin. Men jag kan vara själv i bland också. Eller vara borta någon helg eller så. Visst jag saknar ju robbin om man är borta ett tag från honom. Men jag vet ju att han kommer finnas därhemma sen ^^
Jag tänker mycket på saker som sägs, för jag vet ju också vad som är sant för min del, sen om det är andra som inte förstår mig så skiter jag i det också, för jag är mig själv och ingen annan. --men jag tänker på allting som jag vet att jag kommer att klara av.
Men det har varit en bra helg, och nu har jag äntligen min piercing i navlen, efter 5 års väntan på att man ska våga :P
Men nu ska man snart sova och i morgon är de skola igen^^ Älksar att man har så bra klass som man har och att man trivs så bra ! Men 1,5 år kvar sen är man klar med skolan och kan börja jobba med det man har längtat till ^^ Enjoy ^^
Det finns en människa som har gjort något med mitt liv så det känns mkt lättare just nu för tillfället och det är jag evigt tacksam för, men jag har någon som jag också saknar att kunna prata med om exakt allting igen, som jag mår så sjukt dåligt över att jag inte knappt har någon kontakt med och det känns hemskt att inte känna så som jag en gång har haft så bra kontakt med. Som nu man typ aldrig pratar med, och någon som jag saknar att prata med så som jag pratade med den personen. Jag saknar den personen som alltid va den som fanns där och jag som fanns för den. Blir bara ledsen..
